1 april
Ett grönt val för djurens skull
Det känns helt overkligt att jag har varit vegetarian i ungefär 8 månader nu. Jag blev det i juli förra året och tiden har verkligen gått snabbt sedan dess. Häromdagen fick jag en fråga om varför jag blev det, så jag tänkte att jag kunde berätta det för alla de som inte vet.
En stor orsak till att jag blev vegetarian var att jag fick en vän som var det i juli -07. Då började jag fundera på varför man egentligen äter kött och jag kunde inte komma på någon bra anledning, hur mycket jag än funderade. Jag kände att jag skulle vilja bli vegetarian redan då, men tänkte vänta tills jag flyttat hemifrån och sådär, för att slippa argumentation med mina föräldrar.
Men planen ändrades sommaren -08 då jag var på festivalen Peace & Love. Jag fick bl.a. broschyrer och så, från Djurens rätt och då kom tankarnapå att bli vegetarian tillbaka ännu starkare. Till slut började jag t.o.m. känna avsmak inför att äta kött.
Till en början åt jag varken kött, fågel, fisk eller ägg, men efter ett tag insåg jag att jag skulle tröttna, då fler produkter än jag trott, innehåller ägg. Så då började jag äta det igen, för det kändes enklast helt enkelt. Men jag äter inte fisk, trots att de här hemma då och då försöker få mig att börja med det. Men det är ett dött lopp för dem, helt klart. Kött och fågel, äter jag såklart fortfarande inte.
Jag tycker att det känns fel att djuren ska vara del av en industri som går ut på att deras liv bara har en enda mening: att de ska dö. Dessutom kommer det då och då fram saker om djur som plågats, för att man har slarvat vid slakten eller något liknande, och det är inte rätt. Dessutom är jag en stor djurvän, som inte vill att djur i huvudtaget ska råka illa ut. Jag kan knappt ha ihjäl en insekt ens, om jag kan undvika det.
Men även om jag tycker så här tänker jag inte anstränga mig för att övertyga andra att bli vegetarianer eller något sånt. Jag tycker att det är upp till var och en, och jag accepterar att nåstan alla andra äter kött. Jag blir inte äcklad av det liksom, för det är deras val och jag tänker inte lägga mig i. Jag förväntar mig ju att andra ska acceptera mitt val, så då kan jag inte klanka ner på andras.
<3
till tre på natten som räknas.
- Marlene Dietrich
Älskar er<3
---
När jag går utanför dörren sätter jag på mig en mask,
ett ansikte ut mot världen
När jag är hemma eller med de jag tycker om,
då tar jag av mig min mask och är mig själv
-
Bloggpausen
Men det känns samtidigt som en liten saknad finns där. Det är ju kul att skriva och bara vara lite ego för en gångs skull. ;)
Så härmed förklarar jag bloggpausen avslutad.. :P
//Milly
Tidsbrist
Man kanske är utan inspiration..
Man kanske inte har lust..
Men för min del handlar det om tidsbrist.
Hoppas ni förstår! <3 //Milly
Ge er någon gång! -.-"
Nu ska jag gå och hämta ett glass vatten innan jag börjar irritera mig på homofober.. -.-"
Ha en trevlig kväll! //Milly
Hur..
..hinner folk skriva upp emot 8 blogginlägg om dagen egentligen? =S
En, icke-bortskämd, tjej på 16 höstar..
Många i dagens samhälle är bortskämda; bara det bästa duger. Bland annat har jag varit med om att vissa har skällt ut sina föräldrar för att de inte fått tillräckligt bra presenter. Det är otacksamt och jag vill inte annat än sjunka igenom marken när sånt händer. Det är tanken som räknas och det fnns ingen lag som säger att de måste köpa presenter till oss. Take it or leave it!
God natt! <3 //Milly
PS! Ska försöka plåta en hyffsad bild på gitarren imorgon - om kameragudarna så vill! ;) DS!
Lov eller skola? Det är frågan..
Usch vad man blir trött när man väl har någonting att göra om dagarna. När det är sommarlov klarar jag att vara uppe, praktiskt tagit hur länge som helst, på kvällarna, men nu är jag trött nästan jämt och ständigt. Vet dock inte vad jag föredrar för tillfället; att ha lite, eller att ha mycket, att göra.. Det är ju faktiskt skönt med en ordnad vardag, om jag ska vara helt ärlig. ;)
Puss! //Milly
Go vegetarianer!
Just nu står det faktum att köttkonsumtionen bidrar till att växthuseffekten ökar, i fokus. Jag har nu varit vegetarian i cirka 2 månader; mitt samvete känns renare än på länge och jag känner mig ännu säkrare i mig själv, för nu har jag ännu en gång visat att jag står för mina åsikter. Förra gången jag kände så här var för lite mer än ett år sedan då jag bytte klädstil.
Vid det här laget har jag blivit ännu starkare i min uppfattning att det är fel att äta kött. Inte så att jag tänker försöka tvinga på andra att bli vegetarianer - det är ett beslut man måste ta själv. Men nu kan jag föklara bättre varför jag inte äter kött, fisk och skaldjur i alla fall..
Jag är vegeterian..
1. För att jag inte vill att mina måltider ska behöva kosta ett djur livet.
2. Av miljöskäl.
3. För att jag är en djurälskare.
4. För att det skulle känns fel att kolla, till exempel en gris, i ögonen en dag och sen äta bacon på kvällen.
Nu ska jag gå och lägga mig och tänka på lyckliga djur som inte behöver hamna på en tallrik! :)
Sov gott! //Milly
Utseendefixering
Det är sånt här som får mig att undra vart världen är på väg egentligen.. Tjejer börjar sminka sig allt tidigare (och allt mer), kraven att ha en "perfekt" kropp ökar, det är ett måste att vara modemedveten och så vidare..
Nu kommer ett sånt här "på min tid var allt mycket bättre"-inlägg, och jag är bara 15, snart 16, så "utvecklingen" går snabbt. Jag kommer ihåg tiden då det var vanligast att man började sminka sig precis innan högstadiet, i 6:an ungefär, och barn fortfarande inte visste vad ordet "matcha" betydde.
Nu lägger man allt större vikt vid att se bra ut. Men kan man verkligen leva livet fullt ut om man prioriterar utseendet främst? Jag tror inte det, men om någon anser något annat, vilket jag vet att många gör, så får den gärna förklara varför..
På senaste ung08-festivalen fick man fylla i en enkät om (bland annat) de 3 saker som var viktigast för en själv.
Mina val (utan någon speciell ordning!):
1. Vänner
2. Familj
3. Intressen
Tjejen som satt brevid mig's val (utan ordning):
1. Pengar
2. Utseende
3. Vänner
Kan man utvecklas som person om man alltid sätter utseendet i fokus? Utseendet är ju inget som man kan utveckla och förbättra och sedan vara stolt över en längre tid, utan man strävar alltid efter något mer. Vilket oftast leder till att man översminkar sig och att klädseln känns överarbetad på något sätt. Jag förstår det bara inte..
Som sagt.. Vart är världen på väg egentligen?
Kram! //Milly
Är ditt barn emo?
Jag har läst aftonbladets artikel, från i torsdags, om olika ungdomskulturer. Den var tydligen menad som en guide till föräldrar, så att de vet vad deras barn har för stil och vad det innebär helt enkelt.. Kan inte annat än skratta åt den. Har föräldrar verkligen så dålig koll på sina barn? Är tveksam till det, men det är inte det jag tänkte ta upp huvudsakligen i det här inlägget, utan det är "emos" och "fjortisar".
Jag minns inte hur många gånger jag har pratat, eller till och med skrivit krönikor, om det här ämnet. Det verkar ständigt vara aktuellt, men det kanske inte är så konstigt med ett samhälle där man inte kan acceptera de som inte följer idealet..
Vad är det för fel på människor som har klädstilen fashion core egentligen? Inget! Några av de bästa stunderna, i mitt liv, har varit när jag varit tillsammans med några underbara personer som, av allmänheten, skulle kallas "emos". Har dessutom blivit kallad "emo" ett antal gånger själv. Varför kan man inte bara hålla sina åsikter för sig själv? -.-
"Emos" är hatade av många, oftast på grund av fördomar, men främst av så kallade "fjortisar" har jag upplevt det som. Men å andra sidan är "fjortisar" också hatade av "emos". Betyder det att det går jämt upp? Är det meningen att motsatser ska ogilla varandra?
Tycker själv inte om "fjortisar" särskilt mycket, men det är för att jag har svårt att umgås med dem.. Jag har svårt för människor, som sätter utseendet i första hand, i allmänhet och (tyvärr?) räknas "fjortisar" oftast in i den gruppen. Men jag har, som sagt, bildat mig en egen uppfattning istället för att följa strömmen, och tycka som alla andra, och det tycker jag att ni också ska göra..
Kram! //Milly
Alex Schulman om Blondinbella..
Läste Alex Schulmans debattartikel om Blondinbella, och bloggvärlden i allmänhet, i metro på tåget igår, och jag måste hålla med; jag förstår verkligen inte vad som är så speciellt med hennes blogg. Men trots det kan jag inte se någon anledning att klaga på hennes blogg för det. Alla har rätt att skriva om vad de vill, på sina bloggar, precis som allmänheten kan välja själva vilka bloggar de vill läsa.
http://www.metro.se/se/article/2008/08/13/20/2056-45/index.xml
Håller ni med?
Puss! //Milly
Fredag 08/08/08
Vart man än reser i vårt avlånga land verkar man kunna höra saker, i samma anda, som "j*kla 08:or". Borde det inte betyda att det är de som är felet, eftersom de har tagit sig tid att bilda sig en egen, ofta skev, uppfattning om stockholmare, utan att kanske ens ha varit i huvudstaden?
Självklart är stockholmarna inte perfekta - enligt mig är de väldigt stressade och i vissa fall otrevliga, men jag har i alla fall varit där och kunnat bilda mig en egen uppfattning! För vem har varit med om att en stockholmare, som precis har gått in i en, vänder sig om och säger förlåt? Det har i alla fall inte jag varit med om.. Han/hon har bara stressat vidare, som om inget hänt. -.-
Men.. Bara för att få med något "komiskt" i det här inlägget.. Stockholmare "gör om" ord också; till exempel säger de frukust istället för frukost.. Vilket är något jag verkligen stör mig på. x)
För att återgå till det jag tänkte säga från början; Sluta hacka på 08:or är ni snälla.. För om ni gör det så betyder det att ni anser att alla i Stockholmstrakten är likadana.. -.- :P
Puss! //Milly
